Herrreminje! GTG säger det väldigt bra, men för att ge er en kort resumé: Söndag + filmkväll + Winter’s Bone = motsatsen till feelgood. Det var väl visserligen ganska väntat, men gu vilken ångest! Jag satt som en hösäck och stirrade apatiskt, Coach höll handen för pannan och liksom kisade mellan fingrarna och GTG kröp faktiskt ihop i fosterställning i soffan. Yoga började visserligen gråta tio minuter in i filmen, men ägnade sedan resten av filmen åt att skriva blogginlägg och kommenterade handlingen med konstaterandet att så går det när man lever under fattigdomsgränsen, vad trodde ni? Alltså, och nu äre spoiler på gång, men att tvinga någon att hålla i sin döda, dumpade pappas händer medan de blir kapade med motorsåg? Verkligen? Sysslar man tvunget med sånt för att man lever under fattigdomsgränsen? Ångest!
Om filmen var bra? Ja, den var bra. Otroligt stark och otroligt jobbig, men bra.
Jag tyckte att den var bra, nog för att den var eh.. låt oss säga dyster, men på det stora hela bra men hemsk typ. David tyckte att den var dålig, enbart deprimerande och inte alls gripande. Eventuellt kan jag vid det laget antytt att han enbart skulle gilla Hollywood-producerade filmer och lite annat fint. Jag blir så nyanserad när någon ogillar något jag tycker är bra ;)
INTE en bra idé att se den själv en vanlig onsdag kväll utan något som helst sällskap…
Jag håller med dig, bra men fruktansvärd!