Förtjänt av en belöning

I går var jag ute och sprang/gick igen. Vi har kört samma runda nu i några veckor och igår tog hela rundan 34 minuter och 14 av dessa sprang jag. Avslutande intervallen, den som Rallarn alltid peppigt tar initiativ till genom att utropa ”nu springer vi hem!” varpå jag fräser mellan sammanbitna tänder, omfattade igår 5 minuters oavbrutet joggande från min sida. Dvs. ca världsrekord!
Blir lika överraskad varje gång att jag faktiskt orkar så mycket mer än jag tror. Hade jag varit ensam ute och sprungit (eller ännu värre, på ett löpband på gymmet) hade jag nog lagt av efter 1,30 av ren och skär tristess. Men så länge jag får småprata med, skälla på och flåsa åt någon så funkar det!

Eftersom jag är så himla duktig så förtjänar jag såklart belöning. Någon annan kanske skulle unna sig nya träningskläder eller nåt, men jag tänker mer ”presenter som passar för stillasittande aktiviteter”. Ehh… Jaja. Klickade i vilket fall hem en varukorg från Adlibris som jag suktat efter ett tag.
Mycket nöjd med mixen!

Enligt mig roliga och snygga grejer

Mina två bästa tips om man vill förgylla sin fredag på the internetz är:

Denna fantastiska tumbler, vill hänga med detta geni varje dag! Igenkänningsfaktor på det mesta som inte handlar om weed, hiphop och att vara en amerikansk dekadent juridikstudent. Eller, äähh… hon är BRA ok!? Se bara  exempel här, här ,  här och här. Möcke roligt!

Samt denna tumbler där allt bara är så snyggt att man vill tatuera in den över hela kroppen alternatvit affischera hela lägenheten med den. Lika delar sci-fi, psykadelia, mysticism och surrealism. Älskar’t!

4 minuter – ett stort framsteg!

När det gäller träning är jag periodare, både när det gäller val av motionsform och val av intensitet. Eller, ärligt talat – intensiteten är ofta hög… i ca 2 veckor.  2010 hade jag och GTG en fabulous gymperiod som höll i sig i nästan ett halvår, i höstas fick jag för mig att afrikansk dans (ja, skämskudden upp etc.) verkligen var min grej och nu i våras blev jag hooked på bodypump. Med hooked menar jag att jag varit på ca fem pass och fortfarande inte tröttnat.

Alltså, peppen finns där ett tag men sedan blir det uppehåll på allt från några veckor till, ja,  några år. För att vara tydlig så kan vi väl säga att jag inte är speciellt vältränad, och aldrig har varit det. Och när jag säger ”inte speciellt vältränad” så menar jag ”inte speciellt vältränad ALLS”.

Att träna styrka tycker jag är kul. Lyfta grejer, spänna muskler och ta ut mig. Kul! Kanske för att jag (även om jag inte är superstark) ändå kan prestera helt ok där, öka vikter på gymmet, visa upp byggarmusklerna hemma för Rallarn och skryta ohemult om mina prestationer. När det gäller kondition däremot har jag självförtroende på noll. Har alltid varit sämst (på riktigt, aldrig träffat någon som orkar mindre) av alla på allt som kräver flås. Känner här inte heller någon form av pepp/motivation att tävla eller prestera pga är ju jättedålig och kan således inte vinna = ingen idé att tävla (ehh.. något av en sammanfattning av mig som tävlingsmänniska i stort?).

Finns flera olika  förklaringsmodeller kring varför jag aldrig kommit igång med kondisträningen som jag inte tänker gå in på nu, utan istället ska jag påvisa att *tada*-  kondispeppen nu har infunnit sig! Har med stort intresse följt Katta Kvacks titta vi springer-projekt som jag tycker är ett mycket bra och peppande initiativ.Till att börja med följde jag från sidlinjen, men nu nu har jag tillslut gett mig in i det!
Efter en 3-4 rundor med Rallaren då jag flåsade som en tok och inte orkade springa mer än en minut har det nu börjat lossna. Tror mycket handlar om att jag tidigare har haft någon slags föreställning att man måste andas fokuserat när man springer, vilket gjort att jag andats jätteforcerat och blivit väldigt trött väldigt fort. Nu tvingar jag istället Rallarn springa bredvid mig i lugn takt så att han kan peppa mig, jag kan skälla/frusta på honom samt att vi kan prata om vem vi gillar bäst i The Wire (jag: Omar, han: Bunk). En vinnande modell då jag  igår lyckades springa 4 minuter i sträck, vilket kan låta fjuttigt – men det är ca världsrekord! Hurra för mig! Hoppar således in i programmet (som jag inte kommer följa slaviskt, men iaf försöka hålla takt med) runt vecka fyra.
*Insert glada tillrop*

Inväntar arbetsdiciplinen… aaaany day now.

Jag har påbörjat min första arbetsvecka efter semestern och nej, min effektivitet har inte peakat ännu såhär tre dagar in. Istället är jag inne i en sorg och bearbetningsprocess över både det faktum att inte har omedelbar tillgång till mina pelargoner i varje stund samt att jag inte längre får ligga uppe halva natten och titta på The Wire (jag har omvänt Rallarn till att bli en tv-serieälskare! Hur bra?! Han som typ tyckte att det var döden att klämma flera avsnitt på en kväll tjatar om ”bara ett till, bara ett till” pga han är mkt kär i både McKnullty och Bunk.).

Hur bra ÄR inte the Wire?! Kul att jag kommer här fem år efter alla andra och ba ”har ni sett den här FANTASTISKA serien!!!” och alla ba ”ja, men vi har gått vidare nu”. Trist för er, jag är mitt upp i’t! Älskar såklart Omar mest men..  SPOILERVARNING… älskade även Stringer innan han blev skjuten. Så himla prydlig kille, alltid snygga polotröjor etc. Björn var mer inne på D, pga ”han var en rar kille egentligen men han föddes in i det”.

Som terapi/substitut har jag sanktionerat ett visst googlande på arbetstid (kan också bero på att kontoret är väldigt väldigt ödsligt, behöver input och glada färger någonstans ifrån!). Detta har lett till att jag via diverse pintarest-konton nu har surfat runt på alldeles för dyra inredningsbutiker och nu starkt överväger att köpa alla mattor som Anthropologie saluför. Mest den här … eh och den här.

Vill även ha häxleggings. Ge mä!

Upploppet mot semestern inleds med snus, lakrits och killcola!

Bild

Är efter en vecka semester på Mallis med kollektivet, Rallarn, Big Red och nya bekantskapen MLP (My Little Pony) tillbaks i kontorslandskapet. Lite brunare, lite blondare, lite mer sugen på att gå på semester igen – vilket jag gör redan i nästa vecka. Denna arbetsvecka kan alltså ses som något av ett upplopp inför en tre veckor lång målgång. Upploppet kommer vara lite svettigt pga folk jagar mig men målgången ska bli ljuv och innehålla moment så som ”Mallan springer runt med valfri sjal och viftar” samt ”Mallna sprutar god dryck på folk i publiken”.

Själva starten på detta upplopp hanterar jag med snus och fejsbox. Jag dricker även killcola och äter god lakrits (dvs. rondos, tryfflarna var sådär alltså) från Lakritsroten på Sveavägen, nom nom! Jobbar? Jo, det gör jag också. I dag på det egendöpta temat ”administration och rapportering” (mkt torrt, oh ja, precis som det låter).

Fix idé som jag vill testa mot er i publiken: Att häxan ska göra ett försök på jogging igen? Jag blir nämligen lite pepp av Katta Kvacks idé om att liksom gå från noll till (om inte hundra så i alla fall) något under några veckors tid. Vad tror ni? Ja, nej? Bra, inte bra alls?

Yoga och Coach gav sig ut och sprang i värmen på Mallis och det gjorde mig inte inspirerad alls utan snarare beklämd. Föredrar när folk utan flås gör en insats, när folk med kondition joggar gör de det ju bara för att stila!

Min sambo schamanen

Nu har det hänt som vi alla har fruktat. Rallarn har spårat ur på riktigt!
I vanliga fall är jag den i vårt förhållande som går igång på mysticism, troll, elallergiker, häxeri och humbug. En gång läste jag t.ex. en bok skriven av Ebbe Schön – den var bra!

Men nu håller Rallarn på att gå om mig. Han var ensam hemma (utan vuxens sällskap! Kommer ej hända igen) här i veckan och tittade på Outsiders och ägnade gårdagskvällen åt att återberätta programmets huvuddrag för mig. Som jag förstod det handlade det om en trollgubbe/livscoach i Täby som såg utomjordingar och kunde ”avlägsna energier” från människor.
Till följd av detta vaknade jag i morse av att Rallarn medelst sina fingertoppar plockade ”negativ energi” ur min mun. Alltså?! Frågor på det?

Eventuellt kan man tänka att det går att kvitta mot förra veckan, då väckte jag honom av att det ”kröp snokar ur sovrumsväggarna”.

Bild

Haunted house much?

Skoja ba

GTG svamlar på twitty om att hon roar sig med att läsa mina gamla blogginlägg för att bli på bra humör. Här kan hon få ett nytt alster att roa sig med, men sannolikt kommer hon bara skaka på huvudet.

Satt i väntrummet för att få komma in till doktorn tidigare idag och läste då följaktligen Hemmets Journal – för det gör man i väntrum. Åh, vad skådade mitt norra öga om inte ett stort uppslag om fiske och sommarliv med inga mindre än schlagertvillingarna Rongedal! Top notch I tell you!

Detta fick mig att tänka på  mitt gamla paradskämt (ett av oräkneligt många) som lyder:

–          Jag såg en av tvillingarna Rongedal idag!
–         Jaha, vem av dem?
–          Den hete!

Ja herre min je… Det är fortfarande väldigt, väldigt roligt!

Bild = snodd/lånad från www