Månadsarkiv: mars 2011

Att ge vecka 12 en chans

On the upside…

  • Har hittat den perfekta klänningen. Blå med prickar. Sweet!
  • Har besökt Myrorna i min gnälliga hemstad. Det är ingen där som är speciellt trend eller prismedveten. Kul!
  • Jag har betat av en massa att göra-grejer på jobbet. Duktig!
  • Jag har börjat läsa Fågeln som vrider upp världen. Gillar!
  • Har vänner & kille som är fina när jag är liten. Ovärderligt.
  • Har köpt det överlägset mest rosa läppstiftet jag ägt i hela mitt liv, heter Flirty Fuchsia. Hett!
  • Har bokat resa till Göteborg på söndag, och kommer få äta på restaurang och prata zombies (utan att någon himlar med ögonen)
  • Ska underhålla mamma- pappa-bror-GTG under middag i kväll (och på lördag). Risken är att jag kommer sitta och stirra på Bror-GTG’s ögon. Dom är så känsliga… precis som GTG’s (men säg inget, hon vill gärna framstå som hård och besynnerlig).

Sammanfattning: I brist på hälsa & boende så kan man kompensera med konsumtion, kultur och mänsklig samvaro. Låt stå!

Annonser

Vecka 12, du din jävel…

Gud vilken konstig och skakig vecka. Verkligen upp och ner och upp igen…

Lite såhär känner jag för vecka 12.

Måndag: Woho! Kallad på lägenhetsvisning i Högdalen!

Tisdag: ”Det är ingen idé att du ens går på visningen” citat sur tant i Stockholms bostadskös växel.

Onsdag: Livet… Jag menar LIVET! *vårdeppen kommer och tar mig, hjäääälp*

Torsdag: Läkarbesök och information om att jag numera ska medicineras för  ett hjärtfel jag haft sedan jag var bebis. Inget alarmerande enligt läkaren ”men lika bra att börja i tid”. Man ba, ”hej jag är 29 och äter betablockerare”. Insikt: ”Ok,  jag är dödlig…. Jag kommer alltså att dö… ahhh! Skjut mä!”

Fredag: Äter piller och läser på bipacksedeln om eventuella biverkningar. Ca 200 listas. Från yrsel och torrhosta till psykos och impotens.

The joy!

Häxan loungar på centralen

Ja det här var ju en ganska dryg dag på jobbet! Ska dock kompensera lite genom att skicka iväg ett pressmeddelande under kvällens tågresa till hemstaden. Då kommer jag känna mig lite mer duktig och förhoppningsvis harmonisk. Kul att vara en sån där som kopplar eget mående till prestation. Jippie! ( Eh ja, det var ett ironiskt jippie…)

Har utnyttjat en jobbförmån i dag i alla fall och hängt en kort stund i SJ:s Lounge på centralen.  Saker man kan göra i SJ:s Lounge (för er dödliga som inte vet detta) är t.ex:

  • Äta tunna knäckemackor med cream cheese, gratis förstås.
  • Dricka två sorters jos ur maskin.
  • Läsa olika glossy magasin, t.ex ”Affärsresenären”
  • Dricka ganska gott automatkaffe
  • Sitta i fåtöljer och spana
  • Titta på nyheterna
  • Dagen innan Victoria & Daniels bröllop kunde man även äta prinsesstårta.

Gjorde punkt ett samt två på denna lista i dag. Dessutom passade jag på att kissa samt putsa/borsta skorna i maskinen*. Tyvärr ingen betjänt som uträttar detta ärende. Det kan man tycka skulle ingå i svart prio :(

Nu ska jag hem och äta mammamat och hänga i mammasoffa. Antagligen bete mig som en sur fjortis också och få någon typ av mammaskäll. Oh ja, som vanligt alltså. Men först ska jag skrapa trisslott! Wish me luck!

MVH Häxan Surtant

 

*När jag läste igenom texten kom jag på att det kanske kunde tolkas som att jag kissade i skoputsmaskinen. Gjorde jag ju INTE. Någon verkshöjd får man ju ändå jobba med. Herreminje!

En kombination av mina två bästa saker: katt & ost

GTG vet hur man peppar en deppad kulturarbetare. Det kom precis ett facebookmail som löd: ”Jobbig dag? Ja, men du har i alla fall ingen ost i nyllet.
Heja dig!”

Plus denna bild:

Det är, nu när jag känner efter, faktiskt helt korrekt! Ingen ost alls. Tur också att hon lyckades pricka in detta mail samma dag som jag har gullig-katt-dag på bloggen. #WIN!

 

Kokar av ilska!

Det faktum att en viss person får mig att koka av ilska just nu? Hur känner vi för det? Och då får man ändå tänka att personen lyckas med detta trots att den  befinner sig ca 20 mil bort. Man ba: ”ironi går kanske  inte fram via mail men negativ och gnällig gör det!!!!”

Ah. Ok. Slut på argt/frustrerat meddelande. Bjuder på en söt katt för att knyta ihop påsen och illustrera exakt hur mycket jag kokar. Såhär mycket:

Ps. Efter att ha sett bilden ovan + den här bilden blev jag mycket sugen på att hitta fler bilder på katter i söta kostymer. Googlade således katt i kostym. Man ba: FAIL! Upp dyker såklart triljonerziljoner bilder på människor i ”sexiga” kattkostymer, dvs det jag är mest rädd för i hela världen. Kräktes lite i munnen. Ok, nu ska jag hämta kaffe och fortsätta arbetsdagen.

I know how important Donna Martin is to all of you

Oavsett om det är en släng av vårdeppen*, bakslaget angående lägenheterna eller bara någon typ av förskjuten PMS – faktum är att jag har mina känslor på utsidan av huden idag. Har gått med en klump i halsen och något brännande strax bakom ögonlocken sedan i förmiddags. Behöver något som peppar. Hittade detta klipp på facebook (postat av en av mina kursledare då vi i kväll har sista kurstillfället och så att säga tar examen från ABF:s  Zombiekurs) och tänker att det kommer do the trick.

Resultat: Rysningar längs hela ryggraden och känslan: ”detta är mäktigt”.

Alltså… va?

*Ett fenomen som drabbar mig  betydligt oftare än höst – och vinterdepp, faktiskt. Det är nåt med att ljuset kommer, allt som dolts under slask blir plötsligt synligt, och förväntningarna på livet (#livet) är plötsligt så mycket högre – och följaktligen är fallet/en ner på jorden mycket hårdare när det går mig emot.

Lägenhetsjakt gör mig frustrerad och trött

Fakta 1: Det krävs en hushållsinkomst på 300 000 kr för att kunna anmäla intresse på de aktuella lägenheterna  i Högdalen. Check! Rallarna och jag tjänar en bra bit över det tillsammans.

Fakta 2: Hyresvärden skriver endast kontrakt med huvudköande (i detta fall jag, för Rallarn har bara stått någon månad i kön) och denne måste själv uppfylla inkomstkravet. Che…  *läser och läser igen* Men vafan!

Jag tjänar under 300 000 om året. Det är ett öde jag delar med ganska många människor. Särskilt såna som väljer att bo i en lägenhet i Högdalen inbillar jag mig. Men nähä. När jag ringer till kundtjänst säger dom att det inte är någon idé att jag går på visningen ens. Skit också.  Inte för att chansen att få lägenheterna var så stor till att börja med (plats 37 och 31 ju), men jag blir ändå ledsen. Den här jävla stan alltså! Jag är en hyfsat privilegierad, heltidsarbetande akademiker (jaja, fast jag slösar min ungdom på kulturarbete) med (om inte hög) så i alla fall ok lön. Om inte jag lever upp till kraven som hyresvärden ställer, hur fan ska en deltidsarbetande person med sämre ekonomi lyckas? Dör en smula och uppdaterar min sökning på Hemnet igen.

MVH  trött Kulturtant