Månadsarkiv: april 2011

Familjen Pech-latt som lolcats

Hittade en bild på en hipsterkatt och tänkte genast på GTG. Visst är det likt! Den rödblonda pälsen och den lilla larviga mössan som inte värmer alls. Gulligt!

Var tvungen att leda reda på bilder av resten av kollektivet också. Här kommer Yogakatten! (Just nu i färd med att göra Kobran. Obs! Att man kan skada sig.)

Och här kommer jag! Den måttligt roade men väldigt söta Häxkatten.

Favoriter på ingång

Hurra! I dag kommer inte bara en utan två av mina favoriter till stan. Först anländer kära K från Småland och lite senare under kvällen trillar Rallarn in hos kollektivet. Mycket trevligt ska det bli!

Under helgen hoppas jag på:

  • Rötjut
  • Flams samt trams
  • Några avsnitt av Missfits
  • En eller annan aktivitet under Kulturnatten
  • Någon typ av museibesök
  • Ett besök på lakritsfestivalen
  • Kanske chips?
  • Kanske Pizza?
  • Kanske med bea?

Ja. Jag är en kvinna med relativt lågt ställda krav. Men det gör det ju så mycket lättare att toppa förväntningarna liksom…

Förövrigt, så jävla skönt med fredag. Har haft en effektiv förmiddag på jobbet och känner mig ganska tillfreds inför nästa vecka som kan tänkas bli den mes intensiva under hela mitt arbetsår. Phu! Några saker kvar att styra upp under eftermiddagen, men i stort tror jag att jag ska fokusera på att ladda inför kvällen och kanske kolla upp lite olika wine med min nya dorkphone-app.

Dag 3. En låt som gör mig glad

Studentstaden. På den tiden när GTG och jag bodde i likadana skokartongsformade lägenheter i husen bredvid varandra, och drack kaffe hemma hos varandra varje dag. Oftast hemma hos GTG, i en lägenhet som var varm som en bastu och fylld av röda inredningsdetaljer. På den tiden var vi omotiverat förtjusta i att spela den här låten, titta på 7th heaven, och äta Cart D’ors mascarponeglass – gärna i kombination. I perioder spelade vi mycket Tony Hawk och åt glass också, för att sedan snöa in på Syberia 1 & 2.

Fortfarande så händer det att vi sätter på den här låten någon gång ibland. Ofta i kombination med Minttu/Jäger/Fernet och ett shout out i stil med ”DEN HÄR ÄR TILL DIG!” följt av ej helt korrekta men mkt tuffa ”hiphop-rörelser”.

Bonusfakta: Detta är en också en sån där låt som jag TROR att jag kan hela texten till. Dock visar det sig sorgligt tydligt varje gång att så ej är fallet.

Katten Lill-Babs

Såg precis på Facebook att en bekant till mig har en katt som heter Lill-Babs. Man ba: MEN JAG VILL OCKSÅ HA EN KATT SOM HETER LILL-BABS!

Nu tänker jag sura + jobba lite.

Hökis

Jag är bakfull och jag drömmer om en lägenhet i Hökarängen. Den ska ligga på saltgatan och det är tidigt i juni. Grönskan är mättad… så vill jag skriva – mättad, trots att jag inte är helt på det klara vad det betyder. Men jag tänker intensiv grönska, sådär att det nästan blir ekivokt, som det kan vara tidigt i juni. Det är skolavslutningstid och jag går mot tunnelbanan.

Jag klickar med musen på de blå prickarna på eniros karta och tar mig fram längs förortsgatan i sommarsverige.  Skolavslutningsluft. Frisk nästan kylig morgon med löfte om värme under dagen. Lätt bris. Vi kan säga 18-22 grader eftersom jag alltid säger 18-22 grader när jag beskriver mina bästa dagar. En stängd kolgrill, en park, en skogsdunge, trevåningshus i sten, mera grönska, en närbutik. Ja, här kan jag bo.

Känslan av att vara på plats 5 av 11 till denna lägenhet i Stockholms bostadskö just nu, men veta att inom tre dagar kommer jag vara ca 200 platser längre bak. Den känslan.

Den Onda Bokcirkeln recenserar zombieromanen Feed av Mira Grant

Nu kan ni läsa min recension av Mira Grants zombieroman Feed på vår bokcirkelblogg Den Onda Bokcirkeln. Tanken med Den Onda Bokcirkeln är att vi regelbundet ska läsa böcker inom skräck, Science fiction, fantasy och närliggande genrer och diskutera/blogga om dessa. Vi har inte varit så strukturerade än så länge, men nu (efter jäla jäla Feed äntligen är färdigläst) är vi peppade på att styra upp bloggen. Nästa bok vi tar oss ann är Döden på en blek häst av Amanda Hellberg. Vissa av oss (läs jag & Kulturarbeterskan som arbetar med buskis) har inte hunnit börja läsandet ännu, och andra (läs Cyntax Terror) har redan läst ut boken men vägrar avslöja något, men min känsla är synnerligen god.

Om ni vill veta mer om boken och lite om mina förväntningar så hittar du det här

Less is more – men det kliar

Jag har inget ögonsmink i dag, bara röduttade läppar och lite cremebas. Inget ögonsmink pga fashion? Nä. Inget ögonsmink pga trött i morse? Nä. Inte mer än vanligt i alla fall. Faktiskt inget ögonsmink pga kliar i ögonen. Inte så konstigt, jag har ju linser och så. Fast ärligt, det är väldigt sällan jag har så mycket kli att jag undviker lite mascara (för man ser ju så pigg ut. Förutom när man ser ut som ett vrak dvs). I dag har jag kli till följd av att min lathet ibland bedrar min vishet. Min ögonfransböjare började visa tecken på behov av ett byte av ”gummilist” (alltså, ej bekant med den exakta termen, men det som ligger närmast fransen när man ”klämmer åt”) då den gamla liksom spruckit i mitten. ”Jaja, i sinom tid” tänkte jag, med någon slags tanke att åtgärda detta ”senare”.

Men, när jag böjt till fransarna här om dagen och sedan skulle studera mitt mästerverk innan jag kladdade på svart gapade två tomma hål emot mig. Förtydligande: Jag har lyckats klippa en ca 5 mm bred ”lucka” i min fransrad på vardera öga. Mycket lyckat.

Så nu har jag mina snaggade fransar på tillväxt – därav förjävligt kli.

Ok, varsågod för denna viktiga information,

MVH Fashiontanten