Monthly Archives: maj 2011

Vikten av att behålla sin värdighet och sitt guld

Nu har ju GTG så att säga redan hängt ut mig, men jag tänkte ändå beröra vår äventyrliga fredag och dess fatala konsekvenser med ett inlägg.

Det började med starköl.
Nej, låt mig omformulera: som så ofta förr började det med starköl. Det fortsatte med rosévin, eller det jag i dagligt tal brukar kalla för ”rosa piss”. Rosé är varken gott eller nyttigt och det gör inget för personligheten heller, men det var förförsommar, vi satt runt kollektivets köksbord och hon som GTG ibland kallar för Lovelace var på plats. Alltså jag skyller inte på henne, jag säger bara att hon var där. Yoga och Coach var också där… dem skyller jag lite på. Det kan de ta.

GTG och jag försvann ut i natten och enligt ryktet skådades vi sedan på Momma – härjandes! Vi kidnappade ett helt kompisgäng och nästlade oss in till den grad att alla var övertygade om att vi kände någon i gänget. Låt mig omformulera mig igen: vi nästlade oss in så att alla var övertygade om att vi var nära vänner till någon i gänget – för varför fick annars dessa härjiga brudar ens delta i gemenskapen? Det var fint.

Vi drack minttu.
Vi drack storstark.
Vi drack mer minttu
Osv.

Någon gång under kvällen bytte jag klocka med en brud. Vi skulle bara testa, för hennes var silver och min var guld men annars var de ganska lika. På något sätt övertalade hon mig om att det vore en bra idé att byta permanent, och jag gick med på det – för jag ”gjorde hennes sommar”.

Alltså. Jag älskade den guldklockan. Lördag morgon kändes inte beslutet helt förankrat. Det gör det inte nu heller.
Men jag fick en fet lön, och dessutom information om min stundande löneförhöjning här om dagen, så jag tror det blir en tur till affärn i city i dag för att se om min klocka finns kvar. Annars blir det nog en tur till affärn på internetz. Because im worth it.

Annonser

En riktigt god dricka till Rallarn

Alla som har träffa Rallarn vet att han gillar frukt. En dag åt han t.ex en påse med 15 aprikoser under ett arbetspass. Han tycker inte att det är nåt konstigt ”för aprikoser är så små”. Själv har jag ätit ca 3 frukter den senaste månaden. Kan minnas omkring två clementiner, och jovars kanske att någon vindruva slunkit ner för att ackompanjera en (7) bit brieost i magen. Men överlag är jag inget fan av frukt. Jag gillar grönsaker och jag gillar bär. Gärna mosade bär. Med sprit över.

Rallarn gillar även frukt i förädlad form – och då syftar jag inte på livets dryck (pech latt) utan på juice/jos (hädanefter stavat ”jos” – för att det är ett kul ord) som är något av hans största intresse. Gu nåde mig om jag inte har jos hemma när Rallarn är på besök!!! Då, då… alltså då går han till affären och… köper jos.

Själv gillar jag läsk. Läsk är livets dryck. När jag studerade drack jag ca 3 st 1,5 liters cola i veckan. Icas aspartam-stinna lightcola var favoriten – för den smakade gott även som avslagen.

Så, hur jämkar man samman dessa liv som är så fatalt olika? Hur hittar man drycken som fungerar för oss båda? Trodde ej att det var möjligt för än vi i Skottland i somras upptäckte Fentimans fin-läsk. Uuuuuu aaa go den är!

Och här om dagen sprang jag på den i Stockholm. Vilken lycka! Hittade den i en hälsokostbutik här på Norrtullsgatan, och i dag gick jag tillbaks och köpte två flaskor.

Det blev en Mandarin and seville orange jigger och en Dandelion & burdock. Tror min kille ska få den med tistel i. Han kommer bli så gla!

MVH Världens bästa flickvän

En bortglömd lista… ja, å så lite vampyrsex då.

Via Fiktiviteter blev jag i dag påmind om dammlistan med bokhyllevärmare som jag i januari tänkte skulle bli vårens läsning. Nu har jag överlag läst väldigt lite hittills i år, men jag tänkte att något på listan har jag väl hunnit beta av i alla fall… men nä. Jag har fortfarande inte läst någon av böckerna, dvs. mycket pinsamt! Däremot har jag sett filmen Everything Is Illuminated som är baserad på  Jonathan Safran Foer’s roman, så jag tror faktiskt att jag kommer plocka bort den från listan. Filmen var helt okej, men inget som fick mig att intressera mig nämnvärt mycket mer för författarens övriga produktion.

Vad jag har läst istället? Ganska lite som sagt, men Elly Griffiths böcker om fina Ruth Galloway (jag har läst de två första böckerna i serien nu under våren) kan rekommenderas. Spänning, ganska smarta storys och en kvinnlig huvudkaraktär som lyckas kombinera proffsighet med att vara något av en crazy cat-lady – vilket såklart uppskattas!

Ja, och sedan har jag såklart läst Charlaine Harris Sookie Stackhouse-böcker. Fick labbarna på den nyaste nu i helgen när jag var nere i Göteborg och kunde låna den av Kulturarbeterskan som jobbar med buskis. Dead Reckoning heter boken och den börjar lovande med ett brandbombat Merlotte’s, vampyrfight i Sookies kök och så lite och vindsrensning på det. Känns farligt att ha läst ifatt serien nu, då abstinensen till nästa bok kommer bli ofantlig. Tur då att säsong 4 av True Blood börjar sändas om en dryg månad. Ser mycket fram emot säsongens förväntade häxighet, nya karaktärer samt de pro – and con-listor som Meredith på io9 har för vana att sammanställa efter varje avsnitt.

Letade efter lämpligt klipp att illustrera detta inlägg med, och hittade följande (glöm inte att stänga av tre sekunder innan  slutet):

Varsågod så mycket!

Skurk som skurk – det vill jag hävda!

GTG har alltså köpt nya hattar. Ja, hattar i plural. Tre stycken närmare bestämt: En vit, en grå och en i strå. Frökens kille Alfons äger en liknande hatt som tydligen har den magiska egenskapen att man får ligga när man bär den. Alltså, jag är inte omöjlig så, det låter som en väldigt bra hatt. MEN, jag blev inte omedelbart vän med GTG’s nya accessoarer. På något sätt fick de mig att tänka på en nazist från Indiana Jones, och eftersom GTG överlag har en faiblesse för att klä sig som en nazist (tänk skjorta, hängslen, lugg, stram hållning och olika militäriska medaljer) så känns inte kopplingen allt för långsökt.

Men, nu när jag skulle arrangera en fotokonfrontation så känner jag att jag sviktar lite i min tro. Det är inte jättelikt. Faktiskt inte. Här nedan ser vi först nazi-skurken från Raiders of the Lost Ark.

Sedan ser vi GTG i hatt (hon hade ingen bra ansiktsdag alltså…)

Inte jättelikt det erkänner jag. Jag blir osäker, haltar mitt resonemang lite? Är min teori är inte helt trovärdigt? Men väääänta lite nu…Om man till detta adderar skurken som finns med i inledningen av The last Crusades, ja då börjar vi närma oss sanningen

Jag vill hävda att GTG så att säga är essensen av en Indian Jones-skurk. Nazist eller ej. Det vill jag. Låt stå.

Kaffe, strap-ons och nazister, vilken fredag!

Fredagen den 13e, det finns så mycket att blogga om idag! Som att jag redan innan lunch har spillt kaffe över min vita t-shirt eller det faktum att GTG i sin panamahatt påminner om en nazist från en Indiana Jones-film alternativt ett brittiskt högdjur (alltså vi återkommer till detta i ett separat inlägg).

Vi skulle även kunna prata om strap-ons hela eftermiddagen, för det var kring denna praktiska doning (plagg/verktyg) som samtalet vid gårdagens ölande kretsade. Alltså det finns material här. Och då har jag inte ens nämnt att jag har min plantage-outfit på mig i dag. Fast nu nämnde jag visst det. Oh well.

Sa jag att jag jobbar från Liljeholmen idag förresten?

Självömkan på kontoret fem i fem

Har ni också dagar då ni jämför era egna prestationer med andras och bara ”men vad gör jag med mitt liiiiiv!”

Lite så känns det just i dag. Och då har jag ändå haft en ganska effektiv dag. Alltså suck! *suck*

Ska prova att bota denna känsla med en/flera öl tillsammans med Coach om en liten stund. Kanske hon även kan coacha mig lite. Vi får se.

#citylife

I går kväll drack jag öl med ett gäng etnologer och kulturvetare samt en föremålsantikvarie på djurgården. Alltså, de kan se oskyldiga ut de där. På ytan och sådär på fritiden, det är inget som avslöjas där. Men märk väl att detta är människor som ägnar sitt yrkesliv åt att lajva för att roa busslaster med tyska turister! Såklart bor ondska även där. Te.x tyckte dom jag var löjlig som gått på zombiekurs. JAG! LÖJLIG! Pffffffff. Resultatet av detta umgänge är att jag denna torsdagsförmiddag i maj när en bakfylla vid min barm.

Vaknade med ett ryck (ja, som på film) vid 8:20, och lämnade lägenheten 25 minuter senare som ett vrak i jeansskjorta (dock med bra hårdag!). Släntrade in på Ritorno och beställde filfrukost. Satt sedan på uteserveringen, tittade ut över vasaparken och läste bloggar på min dorkphone och skickade dagens jobbmail.

Alltså SÅ sommaren i city 1990!

Älskar denna stad och ibland älskar jag mitt liv. Har en bra känsla för torsdag. T.ex blir det torsdagsöl med Coach i kväll. Bara en sån sak.