Kategoriarkiv: Ångest

Ett axplock av karriärmöjligheter

Okej, denna dag. Liksom nästan hela förra arbetsveckan präglas den av någon slags jävligt trist apati. Jag sitter och nöter men gör inget! Jag har faktiskt en väldigt konkret uppgift att utföra; att ringa över 25 samtal och vara a pain in the ass, men ärligt, det känns ju som en skittrist uppgift. Saker jag hellre skulle jobba som/med:

  1. Skriva bästsäljande romaner om övernaturliga ting i Stockholm. Tänk Sookie Stackhouse fast bibliotekarie samt smart. Och att vampyrerna är troll istället. Ja? Ja!
  2. Researcher. Ska såklart bara researcha kul grejer, så som dinosaurier, rymden, zombies, såpor från 80-talet, italiensk politik etc.
  3. Jobb med reklam och skriva snappy slogans.
  4. Jobba på produktionsbolag och aktualisera min tidigare idé, programformatet ”kulturtant söker nupp”.
  5. Ha en radioshow där jag berättade om viktiga saker (dinosaurier, rymden, zombies, såpor från 80-talet, italiensk politik etc etc, ja ni förstår)
  6.  Flytta till Hälsingland med Rallarn och öppna kombinerad glassfabrik, läskfabrik, b&b och ”upplevelsecentrum” . Han ska alltså göra all läsk & glass. Jag ska härja med turisterna (och med härja menar jag HÄRJA).

Se detta som ett axplock mina vänner, ETT AXPLOCK!

Nu tillbaks till telefonen….

 

Besväras du av ilska, vreda och förtrytelse? Se dessa healingtips!

Dagens förhärskande känsla: ilsk och snarstucken.
Går runt och irriterar mig på saker och beteenden, både mitt eget och andras. Till exempel är jag jävligt less över min egen oförmåga att ta tag i vissa arbetsuppgifter (både professionella och några väldigt prosaiska hushållsgöromål), jag är sur på trötta gubbar som revirpinkar och använder sig av härskartekniker på ett uppenbart och genomskinligt sätt och jag är skittrött på menlöst folk som skriver menlösa statusuppdateringar på facebook.

Var tvungen att googla ”ilsk och snarstucken” för inspiration och hittar då detta: Besväras du av ilska, vreda och förtrytelse? Se dessa healingtips!
Alltså, man pallar ju inte ens att vara trött på världen om folk ändå beter sig som något från Festa mysa maila’s blogg!

Jag dör. Eller, först ska jag på möte. Sedan dör jag.

MVH Häxan

Det är nitton arbetsdagar kvar till semestern…

Värdigheten och effektiviteten har tagit varandra i hand, smitt dunkla planer och under ett obevakat ögonblick obemärkt lämnat min kropp och Stockholm bakom sig. Jag tror att dom har dragit till landet, alternativt på billig charter. Just nu smörjer kanske effektiviteten in solskyddskräm på värdighetens rygg och i kväll ska de dricka sangria och få massage. De tittar på varandra under lugg och skrattar konspiratoriskt åt stackars kulturtanten som sitter ensam kvar på kontoret… Asså, vafan!

 

Vikten av att behålla sin värdighet och sitt guld

Nu har ju GTG så att säga redan hängt ut mig, men jag tänkte ändå beröra vår äventyrliga fredag och dess fatala konsekvenser med ett inlägg.

Det började med starköl.
Nej, låt mig omformulera: som så ofta förr började det med starköl. Det fortsatte med rosévin, eller det jag i dagligt tal brukar kalla för ”rosa piss”. Rosé är varken gott eller nyttigt och det gör inget för personligheten heller, men det var förförsommar, vi satt runt kollektivets köksbord och hon som GTG ibland kallar för Lovelace var på plats. Alltså jag skyller inte på henne, jag säger bara att hon var där. Yoga och Coach var också där… dem skyller jag lite på. Det kan de ta.

GTG och jag försvann ut i natten och enligt ryktet skådades vi sedan på Momma – härjandes! Vi kidnappade ett helt kompisgäng och nästlade oss in till den grad att alla var övertygade om att vi kände någon i gänget. Låt mig omformulera mig igen: vi nästlade oss in så att alla var övertygade om att vi var nära vänner till någon i gänget – för varför fick annars dessa härjiga brudar ens delta i gemenskapen? Det var fint.

Vi drack minttu.
Vi drack storstark.
Vi drack mer minttu
Osv.

Någon gång under kvällen bytte jag klocka med en brud. Vi skulle bara testa, för hennes var silver och min var guld men annars var de ganska lika. På något sätt övertalade hon mig om att det vore en bra idé att byta permanent, och jag gick med på det – för jag ”gjorde hennes sommar”.

Alltså. Jag älskade den guldklockan. Lördag morgon kändes inte beslutet helt förankrat. Det gör det inte nu heller.
Men jag fick en fet lön, och dessutom information om min stundande löneförhöjning här om dagen, så jag tror det blir en tur till affärn i city i dag för att se om min klocka finns kvar. Annars blir det nog en tur till affärn på internetz. Because im worth it.

Självömkan på kontoret fem i fem

Har ni också dagar då ni jämför era egna prestationer med andras och bara ”men vad gör jag med mitt liiiiiv!”

Lite så känns det just i dag. Och då har jag ändå haft en ganska effektiv dag. Alltså suck! *suck*

Ska prova att bota denna känsla med en/flera öl tillsammans med Coach om en liten stund. Kanske hon även kan coacha mig lite. Vi får se.

Anledning till varför man ej ska googla keramik + bordell

Man får upp bilder på sin värsta mardröm!

När jag ser denna bild vill jag gå hem och lägga mig. Gud, detta är min största ångest… Aj aj aj!

Vecka 12, du din jävel…

Gud vilken konstig och skakig vecka. Verkligen upp och ner och upp igen…

Lite såhär känner jag för vecka 12.

Måndag: Woho! Kallad på lägenhetsvisning i Högdalen!

Tisdag: ”Det är ingen idé att du ens går på visningen” citat sur tant i Stockholms bostadskös växel.

Onsdag: Livet… Jag menar LIVET! *vårdeppen kommer och tar mig, hjäääälp*

Torsdag: Läkarbesök och information om att jag numera ska medicineras för  ett hjärtfel jag haft sedan jag var bebis. Inget alarmerande enligt läkaren ”men lika bra att börja i tid”. Man ba, ”hej jag är 29 och äter betablockerare”. Insikt: ”Ok,  jag är dödlig…. Jag kommer alltså att dö… ahhh! Skjut mä!”

Fredag: Äter piller och läser på bipacksedeln om eventuella biverkningar. Ca 200 listas. Från yrsel och torrhosta till psykos och impotens.

The joy!

I know how important Donna Martin is to all of you

Oavsett om det är en släng av vårdeppen*, bakslaget angående lägenheterna eller bara någon typ av förskjuten PMS – faktum är att jag har mina känslor på utsidan av huden idag. Har gått med en klump i halsen och något brännande strax bakom ögonlocken sedan i förmiddags. Behöver något som peppar. Hittade detta klipp på facebook (postat av en av mina kursledare då vi i kväll har sista kurstillfället och så att säga tar examen från ABF:s  Zombiekurs) och tänker att det kommer do the trick.

Resultat: Rysningar längs hela ryggraden och känslan: ”detta är mäktigt”.

Alltså… va?

*Ett fenomen som drabbar mig  betydligt oftare än höst – och vinterdepp, faktiskt. Det är nåt med att ljuset kommer, allt som dolts under slask blir plötsligt synligt, och förväntningarna på livet (#livet) är plötsligt så mycket högre – och följaktligen är fallet/en ner på jorden mycket hårdare när det går mig emot.

Lägenhetsjakt gör mig frustrerad och trött

Fakta 1: Det krävs en hushållsinkomst på 300 000 kr för att kunna anmäla intresse på de aktuella lägenheterna  i Högdalen. Check! Rallarna och jag tjänar en bra bit över det tillsammans.

Fakta 2: Hyresvärden skriver endast kontrakt med huvudköande (i detta fall jag, för Rallarn har bara stått någon månad i kön) och denne måste själv uppfylla inkomstkravet. Che…  *läser och läser igen* Men vafan!

Jag tjänar under 300 000 om året. Det är ett öde jag delar med ganska många människor. Särskilt såna som väljer att bo i en lägenhet i Högdalen inbillar jag mig. Men nähä. När jag ringer till kundtjänst säger dom att det inte är någon idé att jag går på visningen ens. Skit också.  Inte för att chansen att få lägenheterna var så stor till att börja med (plats 37 och 31 ju), men jag blir ändå ledsen. Den här jävla stan alltså! Jag är en hyfsat privilegierad, heltidsarbetande akademiker (jaja, fast jag slösar min ungdom på kulturarbete) med (om inte hög) så i alla fall ok lön. Om inte jag lever upp till kraven som hyresvärden ställer, hur fan ska en deltidsarbetande person med sämre ekonomi lyckas? Dör en smula och uppdaterar min sökning på Hemnet igen.

MVH  trött Kulturtant

Istället för mustasch: ett slag i ansiktet

Hittade ett blogginlägg där man i en diskussion kring Juholts eventuella kvalitéer citerade den fina biten Mustaschen med Thore Callmars Orkester. Härliga tider tänkte jag, för det är en låt som ligger mig varmt om hjärtat. Den har figurerat på ett antal för, mellan – och efterfester och är något av min och Kära K:s signaturmelodi. Dessutom bär jag allt som oftast den fina plastmustaschen jag fått från henne runt halsen. För att inte gå in på alla hångel med mustaschprydda män jag upplevt… närå (fast jorå). Ok, sammanfattning: mustaschen – jag gillar.

Tänkte att jag kanske skulle kunna Youtuba upp den fina biten och dela med mig till er fina, men istället får man ett jävla välmanikyrerat knytnävsslag i ansiktet. DETTA är vad jag hittar:

Så himla illa.