Kategoriarkiv: Ångest

I know how important Donna Martin is to all of you

Oavsett om det är en släng av vårdeppen*, bakslaget angående lägenheterna eller bara någon typ av förskjuten PMS – faktum är att jag har mina känslor på utsidan av huden idag. Har gått med en klump i halsen och något brännande strax bakom ögonlocken sedan i förmiddags. Behöver något som peppar. Hittade detta klipp på facebook (postat av en av mina kursledare då vi i kväll har sista kurstillfället och så att säga tar examen från ABF:s  Zombiekurs) och tänker att det kommer do the trick.

Resultat: Rysningar längs hela ryggraden och känslan: ”detta är mäktigt”.

Alltså… va?

*Ett fenomen som drabbar mig  betydligt oftare än höst – och vinterdepp, faktiskt. Det är nåt med att ljuset kommer, allt som dolts under slask blir plötsligt synligt, och förväntningarna på livet (#livet) är plötsligt så mycket högre – och följaktligen är fallet/en ner på jorden mycket hårdare när det går mig emot.

Annonser

Lägenhetsjakt gör mig frustrerad och trött

Fakta 1: Det krävs en hushållsinkomst på 300 000 kr för att kunna anmäla intresse på de aktuella lägenheterna  i Högdalen. Check! Rallarna och jag tjänar en bra bit över det tillsammans.

Fakta 2: Hyresvärden skriver endast kontrakt med huvudköande (i detta fall jag, för Rallarn har bara stått någon månad i kön) och denne måste själv uppfylla inkomstkravet. Che…  *läser och läser igen* Men vafan!

Jag tjänar under 300 000 om året. Det är ett öde jag delar med ganska många människor. Särskilt såna som väljer att bo i en lägenhet i Högdalen inbillar jag mig. Men nähä. När jag ringer till kundtjänst säger dom att det inte är någon idé att jag går på visningen ens. Skit också.  Inte för att chansen att få lägenheterna var så stor till att börja med (plats 37 och 31 ju), men jag blir ändå ledsen. Den här jävla stan alltså! Jag är en hyfsat privilegierad, heltidsarbetande akademiker (jaja, fast jag slösar min ungdom på kulturarbete) med (om inte hög) så i alla fall ok lön. Om inte jag lever upp till kraven som hyresvärden ställer, hur fan ska en deltidsarbetande person med sämre ekonomi lyckas? Dör en smula och uppdaterar min sökning på Hemnet igen.

MVH  trött Kulturtant

Istället för mustasch: ett slag i ansiktet

Hittade ett blogginlägg där man i en diskussion kring Juholts eventuella kvalitéer citerade den fina biten Mustaschen med Thore Callmars Orkester. Härliga tider tänkte jag, för det är en låt som ligger mig varmt om hjärtat. Den har figurerat på ett antal för, mellan – och efterfester och är något av min och Kära K:s signaturmelodi. Dessutom bär jag allt som oftast den fina plastmustaschen jag fått från henne runt halsen. För att inte gå in på alla hångel med mustaschprydda män jag upplevt… närå (fast jorå). Ok, sammanfattning: mustaschen – jag gillar.

Tänkte att jag kanske skulle kunna Youtuba upp den fina biten och dela med mig till er fina, men istället får man ett jävla välmanikyrerat knytnävsslag i ansiktet. DETTA är vad jag hittar:

Så himla illa.

Nu gör vi tvärtom och ser hur det går

Befinner mig i en jobb – och peppmässig svacka. Känns som att detta inträffar ca två gånger i veckan nu för tiden, så jag prövar att bryta mönster i dag. Idé: gör det annorlunda. Så jag inledde dagen med ny väg till jobbet och inköp av snus.
Ha! Har inte snusat (förutom kanske tre på krogen) sedan mitten av  augusti, så det kan ju tyckas vara en mkt onödig idé, men jag tänker att nu ska jag unna mig och götta mig och göra tvärt om. Dessutom är planen att ta tag i träningen igen (förkylning och ryggont har liksom satt stopp för det senaste veckorna) och då måste jag ju få unna mig en ynka last (vinet och mannen räknas ej).

Kul fakta: När kassabetjänten på Seven Elven gav mig dosan sa han ”här får du din lilla snus” Göllig!

Nu är frågan hur jag kan fortsätta denna success story till dag? Kanske genom att vara supereffektiv? Det är ju ett alternativ…

Värre än i går blir det garanterat inte, då var i Tranås och jobbade och satt i en råkall datasal. Skrev mail, frös och tänkte: ”detta kan mycket väl vara lågvattenmärket i min karriär, vad skulle kunna vara värre än detta?” För att i nästa stund tänka det helt logiska och smått morbida ”att ligga död på ett industrispår vore värre. ” Och det är ju sant…

Detta industrispår finns i Gnarp i Hälsingland. Väldigt fint trots allt.

 

Påminnelse: Vårvintern 2008 låste du in dig på toaletten på jobbet och grät ca varannan dag. Det händer inte längre, som i aldrig någonsin. Så det är ju faktiskt en enorm förbättring. Samt att du gillar ditt jobb ca… 70% av tiden?

*snurrig på snus* Kul!

Att lista ljunspunkter

Började formulera ett inlägg om harmoni vs. frustration i livet, men det blev så himla dystert. Jag behöver inte dystert just nu – jag behöver ”kult”. Känner mig ganska trött och sliten, men det finns ljuspunkter:

  • Att tjuvlyssna på märkliga semi-kollegor och citera deras telefonkonversationer på twitty.
  • Att det är zombiekurs i Sumpan i kväll, och i dag är det film + diskussion som gäller.
  • Uttrycket ”Zapokalypsen”.
  • Att jag ska dricka öl med några andra väl valda kursdeltagare innan kursen.
  • Att jag ska till Göteborg i slutet av mars och kanske att man kan diskutera Feed IRL med dessa damer då.
  • Att jag fått ett stort & fantastiskt bokreapaket från Bokus.
  • Att det är vår nu. Punkt. Snart får man köpa sneakers.

Saker som skulle underlätta i övrigt vore ju om mitt jobb gick ut på att: blogga, twittra, läsa bloggar/tweets, fika, läsa zombie-litteratur, läsa övrig litteratur, titta på tv-serier…. det gör det inte.

Ganska mycket kärlek, jättemycket hat, men inga pengar!

Haha! Detta tycker jag är sjukt bra blogginlägg: Popjunkien berättar om sin kärlek till Klöver Kung.

Även bilden kommer från: http://www.popjunkien.se

Mkt kul inlägg! Framförallt för att jag kan relatera. Tyvärr….

När man gick i mellanstadiet/högstadiet så var det mycket inne det där med att spå varandra i kort. Såhär gjorde vi: Varje kung representerade en i förväg utsedd kille (sex was not optional, eller snarare – vi tänkte inte ens så långt). Kungarna blandades om och lades med bilden nedåt på bordet och resten av leken delades ut så att det hamnade en hög under respektive kung.  Sedan gick man igenom hög för hög (utan att visa vilken kung som låg ovanför) hur mycket kärlek (hjärter), pengar (klöver), hat (spader) och… vad var det sista? Barn? Sex? Ja, nåt sånt (ruter), hur mycket av det som fanns i varje förhållande. Sedan fick man i blindo välja vilken kille man ville satsa på. Först därefter flippades kungarna fram, och man fick ibland t.ex en kalldusch när man insåg att man valt att inleda en relation med Jocke i 7 B.

Man ba *NEJ!*

Och det jag ville komma till var att Klöver Kung fick alltid vara den hetaste killen. Så, nu dör jag. Slut på novell om min tragiska tonår!

MVH Häxan

Djur jag känner mig som i dag

Alltså, det kanske kommer ett lite bittert och sorgligt inlägg inom kort. Har så att säga ”analogbloggat” det i mitt block när jag åkte tåg i går. Men jag vet inte om det är rätt inlägg för den här bloggen. Anyhoo… Snabb sammanfattning. Såhär känner jag mig i dag när jag inte anser mig få tillbörlig respekt och uppskattning av kollega på jobbet:

Förtydligande: Ledsen apa. Så himla sorgligt!

Vill mycket hellre känna mig såhär:

Dvs. helt galen men ändå på gång. Fierce som fan liksom! Det är min plan att vara betydligt mera fladdermus och mycket mindre apa i morgon.

Tack å hej!

Ps. Bilder från fantastiska ”Dårligt udstoppede dyr” på Facebook.