Category Archives: Ute på lokal

Feministiska ikoner x 2

Julfest på jobbet. Jobbet som fram till nyss inte varit ”jobbet” utan bara en kontorsplats där jag sitter och arbetar för annan arbetsgivare, men som efter nyår byter skepnad då jag går från ”en som sitter i lokalerna” (och visserligen får följa med på after work men som inte finns med på maillistan och följaktligen sällan får informationen) till en anställd inom organisationen. Jobbet som jag tydligen snackade mig till på fyllan på ett hotellrum i Haninge, eller – så kan man också se det, arbetade mig till genom tre slit-år för min nuvarande arbetsgivare. I vilket fall, julfest på jobbet …

Popidolen:  Du ser ut som Simon de Beauvoir , med det röda läppstiftet och sjalen! Precis som Simon!

Jag: Men TACK! Herregud, att höra detta från sin feministiska popikon från 90-talet! Och… med det… menar jag inte att du är gammal!

Popidolen: Alltså, du är typ tolv, så det är ok!

Ja. Sedan dricker vi öl och tokdansar. Återigen, fördelen med att ha en egen bar på jobbet!

Vikten av att behålla sin värdighet och sitt guld

Nu har ju GTG så att säga redan hängt ut mig, men jag tänkte ändå beröra vår äventyrliga fredag och dess fatala konsekvenser med ett inlägg.

Det började med starköl.
Nej, låt mig omformulera: som så ofta förr började det med starköl. Det fortsatte med rosévin, eller det jag i dagligt tal brukar kalla för ”rosa piss”. Rosé är varken gott eller nyttigt och det gör inget för personligheten heller, men det var förförsommar, vi satt runt kollektivets köksbord och hon som GTG ibland kallar för Lovelace var på plats. Alltså jag skyller inte på henne, jag säger bara att hon var där. Yoga och Coach var också där… dem skyller jag lite på. Det kan de ta.

GTG och jag försvann ut i natten och enligt ryktet skådades vi sedan på Momma – härjandes! Vi kidnappade ett helt kompisgäng och nästlade oss in till den grad att alla var övertygade om att vi kände någon i gänget. Låt mig omformulera mig igen: vi nästlade oss in så att alla var övertygade om att vi var nära vänner till någon i gänget – för varför fick annars dessa härjiga brudar ens delta i gemenskapen? Det var fint.

Vi drack minttu.
Vi drack storstark.
Vi drack mer minttu
Osv.

Någon gång under kvällen bytte jag klocka med en brud. Vi skulle bara testa, för hennes var silver och min var guld men annars var de ganska lika. På något sätt övertalade hon mig om att det vore en bra idé att byta permanent, och jag gick med på det – för jag ”gjorde hennes sommar”.

Alltså. Jag älskade den guldklockan. Lördag morgon kändes inte beslutet helt förankrat. Det gör det inte nu heller.
Men jag fick en fet lön, och dessutom information om min stundande löneförhöjning här om dagen, så jag tror det blir en tur till affärn i city i dag för att se om min klocka finns kvar. Annars blir det nog en tur till affärn på internetz. Because im worth it.

#citylife

I går kväll drack jag öl med ett gäng etnologer och kulturvetare samt en föremålsantikvarie på djurgården. Alltså, de kan se oskyldiga ut de där. På ytan och sådär på fritiden, det är inget som avslöjas där. Men märk väl att detta är människor som ägnar sitt yrkesliv åt att lajva för att roa busslaster med tyska turister! Såklart bor ondska även där. Te.x tyckte dom jag var löjlig som gått på zombiekurs. JAG! LÖJLIG! Pffffffff. Resultatet av detta umgänge är att jag denna torsdagsförmiddag i maj när en bakfylla vid min barm.

Vaknade med ett ryck (ja, som på film) vid 8:20, och lämnade lägenheten 25 minuter senare som ett vrak i jeansskjorta (dock med bra hårdag!). Släntrade in på Ritorno och beställde filfrukost. Satt sedan på uteserveringen, tittade ut över vasaparken och läste bloggar på min dorkphone och skickade dagens jobbmail.

Alltså SÅ sommaren i city 1990!

Älskar denna stad och ibland älskar jag mitt liv. Har en bra känsla för torsdag. T.ex blir det torsdagsöl med Coach i kväll. Bara en sån sak.

Trött och ljuvligt doftande

Jag sitter på kontoret, det är sol utanför fönstret och jag är trött, trött, trött. Det känns som att jag skulle kunna sova en vecka i sträck.

I helgen hängde jag med ca 90 kids i Norrköping. Det var fint, ingen blev överkörd av spårvagnen och alla workshops satt som dom skulle, men u a trött man blir av att socialisera så intensivt i dagarna tre. Jag är ju dessutom ”the pepp-master” inom organisationen, så trevligheten satt där den skulle, och sånt tar på krafterna.  Så helgens arbete är EN sak som som påverkar tröttheten.

En annan sak är det faktum att Fröken B fyllde trettio år i går (jag vet, sjukt!), och ja – det blev en eller annan öl som slank ner. Det känns som att jag sitter här på kontoret idag och sprider underliga ångor ifrån mig. Hoppas verkligen det uppskattas av kollegorna – för ölen var inte gratis om man säger (å inte taxin heller).

Födelsedagen firades på Pelikan. Gillade det mycket! Som Kvarnen fast med färre idioter… lite så. Sedan fortsatte vi (ja, det var jag & GTG alltså) hem till Fröken och Alfons på någon typ av efterfest. Det bästa bildbeviset därifrån ser ut såhär:

Alltså…   ….

Förutom Frökens födelsedag så var kvällen även ett avskedshärj för GTG, för hon tar semester från Stockholm på obestämd tid under en period. Det känns inte ok, alls. Men ungdomar har ju ett sånt frihetsbehov. Vi får ge dom det.

MVH Trött tant som ska gå hem å sova nu

Lilla lördag – en sann ynnest

Jaha, då hade man släckt lite bränder samt hetsat upp sig i onödan i dag då, vad kan tänkas komma här näst?

Jag tror att planen blir att jobba någon timma till, sedan knalla hem och äta min favoriträtt (en burgare som ser ut som ett bergsmassiv) för att sedan i stilla mak ta sig tvärs över stan och klubbhänga med Coach och Yoga. Premiär för något nytt på Momma i kväll. Säkert trevligt. Själv tycker jag mest att det ska bli en ynnest att få dricka öl. Mmmm – ÖL!

Kändis i garderoben på Kägelbanan

Lite att bero på det här inlägget. Var på Kägelbanan i går och i garderoben stod… en bloggkändis? eller? Var det han? Eh!? Frustrerande! Jag vill ju inte outa någon heller.  MEN, det jag ville var att säga var typ *blink blink nudge nudge I KNOW YOU* Funderade på olika grejen man kunde droppa, men samtidigt – kanske inte så värt. Bloggar man anonymt så gör man det väl för att man vill vara anonym (ja – eller semianonym kanske).

Hur som helst. Droppade rolig kommentar = gjorde jag ej. Försökte dock förklara konceptet för Big Red. Han förstod. Han avslöjade dessutom att det var legio att kolla upp sina nätdejter via Ratsit. Jag säger ”pass” (men ett positivt och roat ”pass”) på det.

Om Glasvegas var bra? Nä. Inte jätte. Eller, ”snarare bra än fantastiskt” kan jag sträcka mig till. Men det var ändå sjukt värt att gå på måndagskonsert! Och visst brände det till ibland – men jämfört med Säkert-konserten så var det inte så mycket att hurra för.

Kosmos säger: Glasvegas på Kägelbanan i kväll!

Från att inte ha gått på spelning på väldigt länge, så kommer det nu två på raken. Först Säkert i lördags då. Sedan det faktum att jag för en liten stund sedan blev erbjuden att köpa biljetter till kvällens Glasvegas-spelning på Kägelbanan av en kompis. Tackade ja, för det kändes rätt! Har egentligen inte råd men jag tänker att det är kosmos som talar till mig. Vem är då jag att nobba? Så jag kommer ta Big Red under armen (han var den första jag kom att tänka på i Glasvegas-sammanhang, kanske för att Geraldine spelades konstant på han fest den där gången då jag träffade Rallarn för första gången) och bege mig dit i kväll. Dags att dyka in på Spotify och lyssna på nya skivan med andra ord!