Tag Archives: GTG

Upploppet mot semestern inleds med snus, lakrits och killcola!

Bild

Är efter en vecka semester på Mallis med kollektivet, Rallarn, Big Red och nya bekantskapen MLP (My Little Pony) tillbaks i kontorslandskapet. Lite brunare, lite blondare, lite mer sugen på att gå på semester igen – vilket jag gör redan i nästa vecka. Denna arbetsvecka kan alltså ses som något av ett upplopp inför en tre veckor lång målgång. Upploppet kommer vara lite svettigt pga folk jagar mig men målgången ska bli ljuv och innehålla moment så som ”Mallan springer runt med valfri sjal och viftar” samt ”Mallna sprutar god dryck på folk i publiken”.

Själva starten på detta upplopp hanterar jag med snus och fejsbox. Jag dricker även killcola och äter god lakrits (dvs. rondos, tryfflarna var sådär alltså) från Lakritsroten på Sveavägen, nom nom! Jobbar? Jo, det gör jag också. I dag på det egendöpta temat ”administration och rapportering” (mkt torrt, oh ja, precis som det låter).

Fix idé som jag vill testa mot er i publiken: Att häxan ska göra ett försök på jogging igen? Jag blir nämligen lite pepp av Katta Kvacks idé om att liksom gå från noll till (om inte hundra så i alla fall) något under några veckors tid. Vad tror ni? Ja, nej? Bra, inte bra alls?

Yoga och Coach gav sig ut och sprang i värmen på Mallis och det gjorde mig inte inspirerad alls utan snarare beklämd. Föredrar när folk utan flås gör en insats, när folk med kondition joggar gör de det ju bara för att stila!

Skoja ba

GTG svamlar på twitty om att hon roar sig med att läsa mina gamla blogginlägg för att bli på bra humör. Här kan hon få ett nytt alster att roa sig med, men sannolikt kommer hon bara skaka på huvudet.

Satt i väntrummet för att få komma in till doktorn tidigare idag och läste då följaktligen Hemmets Journal – för det gör man i väntrum. Åh, vad skådade mitt norra öga om inte ett stort uppslag om fiske och sommarliv med inga mindre än schlagertvillingarna Rongedal! Top notch I tell you!

Detta fick mig att tänka på  mitt gamla paradskämt (ett av oräkneligt många) som lyder:

–          Jag såg en av tvillingarna Rongedal idag!
–         Jaha, vem av dem?
–          Den hete!

Ja herre min je… Det är fortfarande väldigt, väldigt roligt!

Bild = snodd/lånad från www

Helg på ingång

Helgkänslan börjar sakteliga smyga på mig. Har precis hämtat magsårsstarkt kaffe i personalköket och på kuppen fått komplimang för att jag är ”så fint målad” av marknadsföringschefen här i huset. Man ba: tack tack! Förtydligande: jag har oranget läppstift i dag. #win

Helgen börjar ju inte riktigt ännu, ska nog t.ex jobba långdag i dag eftersom jag maskat/varit hundvakt större delen av veckan, men känslan finns här. I morgon ska jag dessutom befinna mig på resande fot jobbymässigt, och det är ju det bästa med att vara kulturtanten: åka tåg, fika med rockfarbröder, agera organisationsutvecklare/ungdom/pepp-talkare/föreningsexpert. Dessutom går resan till världens vackraste Hälsingland – mitt bästa.

Var på jakt efter någon bra länk till Hälsingesången, och råkade komma till denna sida, med musik som går igång automatiskt (gy va man älskar sånna sidor), så hela kontoret fick höra detta njutbara på hög volym och blev så klart mkt nöjda. Nu har jag höjt torsdagsstämningen här inne med ca 600 %. Vem som skrattade mest? Vargamannen såklart. Alltid vargmannen.

Helgen kommer i vilket fall bli helt fantastisk eftersom GTG också följer med till Hälsingland. Vi ska hänga i min sommarstuga, götta oss och unna oss. Dvs titta på havet/massafabriken, äta go mat, dricka go öl, elda mm.
Visst låter det bra?!

Här ska vi alltså hänga. Precis här, på bastubryggan.

Vikten av att behålla sin värdighet och sitt guld

Nu har ju GTG så att säga redan hängt ut mig, men jag tänkte ändå beröra vår äventyrliga fredag och dess fatala konsekvenser med ett inlägg.

Det började med starköl.
Nej, låt mig omformulera: som så ofta förr började det med starköl. Det fortsatte med rosévin, eller det jag i dagligt tal brukar kalla för ”rosa piss”. Rosé är varken gott eller nyttigt och det gör inget för personligheten heller, men det var förförsommar, vi satt runt kollektivets köksbord och hon som GTG ibland kallar för Lovelace var på plats. Alltså jag skyller inte på henne, jag säger bara att hon var där. Yoga och Coach var också där… dem skyller jag lite på. Det kan de ta.

GTG och jag försvann ut i natten och enligt ryktet skådades vi sedan på Momma – härjandes! Vi kidnappade ett helt kompisgäng och nästlade oss in till den grad att alla var övertygade om att vi kände någon i gänget. Låt mig omformulera mig igen: vi nästlade oss in så att alla var övertygade om att vi var nära vänner till någon i gänget – för varför fick annars dessa härjiga brudar ens delta i gemenskapen? Det var fint.

Vi drack minttu.
Vi drack storstark.
Vi drack mer minttu
Osv.

Någon gång under kvällen bytte jag klocka med en brud. Vi skulle bara testa, för hennes var silver och min var guld men annars var de ganska lika. På något sätt övertalade hon mig om att det vore en bra idé att byta permanent, och jag gick med på det – för jag ”gjorde hennes sommar”.

Alltså. Jag älskade den guldklockan. Lördag morgon kändes inte beslutet helt förankrat. Det gör det inte nu heller.
Men jag fick en fet lön, och dessutom information om min stundande löneförhöjning här om dagen, så jag tror det blir en tur till affärn i city i dag för att se om min klocka finns kvar. Annars blir det nog en tur till affärn på internetz. Because im worth it.

Skurk som skurk – det vill jag hävda!

GTG har alltså köpt nya hattar. Ja, hattar i plural. Tre stycken närmare bestämt: En vit, en grå och en i strå. Frökens kille Alfons äger en liknande hatt som tydligen har den magiska egenskapen att man får ligga när man bär den. Alltså, jag är inte omöjlig så, det låter som en väldigt bra hatt. MEN, jag blev inte omedelbart vän med GTG’s nya accessoarer. På något sätt fick de mig att tänka på en nazist från Indiana Jones, och eftersom GTG överlag har en faiblesse för att klä sig som en nazist (tänk skjorta, hängslen, lugg, stram hållning och olika militäriska medaljer) så känns inte kopplingen allt för långsökt.

Men, nu när jag skulle arrangera en fotokonfrontation så känner jag att jag sviktar lite i min tro. Det är inte jättelikt. Faktiskt inte. Här nedan ser vi först nazi-skurken från Raiders of the Lost Ark.

Sedan ser vi GTG i hatt (hon hade ingen bra ansiktsdag alltså…)

Inte jättelikt det erkänner jag. Jag blir osäker, haltar mitt resonemang lite? Är min teori är inte helt trovärdigt? Men väääänta lite nu…Om man till detta adderar skurken som finns med i inledningen av The last Crusades, ja då börjar vi närma oss sanningen

Jag vill hävda att GTG så att säga är essensen av en Indian Jones-skurk. Nazist eller ej. Det vill jag. Låt stå.

Kaffe, strap-ons och nazister, vilken fredag!

Fredagen den 13e, det finns så mycket att blogga om idag! Som att jag redan innan lunch har spillt kaffe över min vita t-shirt eller det faktum att GTG i sin panamahatt påminner om en nazist från en Indiana Jones-film alternativt ett brittiskt högdjur (alltså vi återkommer till detta i ett separat inlägg).

Vi skulle även kunna prata om strap-ons hela eftermiddagen, för det var kring denna praktiska doning (plagg/verktyg) som samtalet vid gårdagens ölande kretsade. Alltså det finns material här. Och då har jag inte ens nämnt att jag har min plantage-outfit på mig i dag. Fast nu nämnde jag visst det. Oh well.

Sa jag att jag jobbar från Liljeholmen idag förresten?

Att få eller inte få vederbörlig uppskattning för dagens outfit

Följande scenario utspelade sig vid frukostbordet i morse

GTG: – Ska du ha nattsärken på dig till jobbet?

Jag: – ……  Det är en klänning!

GTG: Ah… Just det. Nattsärken är mer rak. Den där har som lite…  *gestikulerar med fingrarna*  … midja!

Paus

Jag: – Alltså, ”nattsärk?” Verkligen? Fint att du använder det ordet. Vem använder det ordet egentligen?

Coach: – Min gamla mormor brukar säga det!

Jag:  *nöjd*

——-

Viktig info om särken (som jag alltså inte har på mig i dag). Den har faktiskt använts flitigt som klänning 2008/2009. Bland annat, när den var alldeles ny, fick jag hångla med en man i rolig hatt när jag hade den på mig. Efter en helvkäll på Charles Dickens (!) på Folkungagatan…

Efter en natts hångel introducerade han mig för Kay Pollaks bok ”Att välja glädje”. Extremt oklart hur jag känner inför detta…