Tag Archives: Löpning

Förtjänt av en belöning

I går var jag ute och sprang/gick igen. Vi har kört samma runda nu i några veckor och igår tog hela rundan 34 minuter och 14 av dessa sprang jag. Avslutande intervallen, den som Rallarn alltid peppigt tar initiativ till genom att utropa ”nu springer vi hem!” varpå jag fräser mellan sammanbitna tänder, omfattade igår 5 minuters oavbrutet joggande från min sida. Dvs. ca världsrekord!
Blir lika överraskad varje gång att jag faktiskt orkar så mycket mer än jag tror. Hade jag varit ensam ute och sprungit (eller ännu värre, på ett löpband på gymmet) hade jag nog lagt av efter 1,30 av ren och skär tristess. Men så länge jag får småprata med, skälla på och flåsa åt någon så funkar det!

Eftersom jag är så himla duktig så förtjänar jag såklart belöning. Någon annan kanske skulle unna sig nya träningskläder eller nåt, men jag tänker mer ”presenter som passar för stillasittande aktiviteter”. Ehh… Jaja. Klickade i vilket fall hem en varukorg från Adlibris som jag suktat efter ett tag.
Mycket nöjd med mixen!

Annonser

4 minuter – ett stort framsteg!

När det gäller träning är jag periodare, både när det gäller val av motionsform och val av intensitet. Eller, ärligt talat – intensiteten är ofta hög… i ca 2 veckor.  2010 hade jag och GTG en fabulous gymperiod som höll i sig i nästan ett halvår, i höstas fick jag för mig att afrikansk dans (ja, skämskudden upp etc.) verkligen var min grej och nu i våras blev jag hooked på bodypump. Med hooked menar jag att jag varit på ca fem pass och fortfarande inte tröttnat.

Alltså, peppen finns där ett tag men sedan blir det uppehåll på allt från några veckor till, ja,  några år. För att vara tydlig så kan vi väl säga att jag inte är speciellt vältränad, och aldrig har varit det. Och när jag säger ”inte speciellt vältränad” så menar jag ”inte speciellt vältränad ALLS”.

Att träna styrka tycker jag är kul. Lyfta grejer, spänna muskler och ta ut mig. Kul! Kanske för att jag (även om jag inte är superstark) ändå kan prestera helt ok där, öka vikter på gymmet, visa upp byggarmusklerna hemma för Rallarn och skryta ohemult om mina prestationer. När det gäller kondition däremot har jag självförtroende på noll. Har alltid varit sämst (på riktigt, aldrig träffat någon som orkar mindre) av alla på allt som kräver flås. Känner här inte heller någon form av pepp/motivation att tävla eller prestera pga är ju jättedålig och kan således inte vinna = ingen idé att tävla (ehh.. något av en sammanfattning av mig som tävlingsmänniska i stort?).

Finns flera olika  förklaringsmodeller kring varför jag aldrig kommit igång med kondisträningen som jag inte tänker gå in på nu, utan istället ska jag påvisa att *tada*-  kondispeppen nu har infunnit sig! Har med stort intresse följt Katta Kvacks titta vi springer-projekt som jag tycker är ett mycket bra och peppande initiativ.Till att börja med följde jag från sidlinjen, men nu nu har jag tillslut gett mig in i det!
Efter en 3-4 rundor med Rallaren då jag flåsade som en tok och inte orkade springa mer än en minut har det nu börjat lossna. Tror mycket handlar om att jag tidigare har haft någon slags föreställning att man måste andas fokuserat när man springer, vilket gjort att jag andats jätteforcerat och blivit väldigt trött väldigt fort. Nu tvingar jag istället Rallarn springa bredvid mig i lugn takt så att han kan peppa mig, jag kan skälla/frusta på honom samt att vi kan prata om vem vi gillar bäst i The Wire (jag: Omar, han: Bunk). En vinnande modell då jag  igår lyckades springa 4 minuter i sträck, vilket kan låta fjuttigt – men det är ca världsrekord! Hurra för mig! Hoppar således in i programmet (som jag inte kommer följa slaviskt, men iaf försöka hålla takt med) runt vecka fyra.
*Insert glada tillrop*