Tag Archives: The Passage

Jag är med bokcirkel!

Annat bra resultat efter Göteborgsvisiten är att jag numera är med bokcirkel! Hurra! Jag, Anna och C,  som båda uppskattar SF & skräck precis som jag, ska ge oss på det där med att läsa & diskutera. Att vi bor i olika städer är ett smärre problem, men än så länge har vi styrt upp en Facebook grupp där vi diskuterar val av bok, så jag tror nog att vi ska få till det.

Jag är inne på att vi ska läsa Kelly Link – Pretty Monsters, medan C verkar sugen på att gå loss på  io9’s lista över The 15 Best Speculative Fiction Books of 2010. Som ni ser kan ju detta bli hur bra som helst!

Ps. Anna höll förresten med mig när det gällde mina invändningar kring slutet på The Passage. Amy = deus ex machina = inte så kul.

Annonser

Vampyrer, människosläktets överlevnad & så lite mer vampyrer

Om du är sjukt känslig för spoilers och vill läsa The Passage av Justin Cronin utan att ha minsta inblick i  innehållet – sluta läs nu! Är du bara normalkänslig kan du fortsätta.

Läste ut The Passage i natt. Mycket bra bok. Går dock inte riktigt igång på de fatalistiska/religiösa (?) tema som finns i den och även i många andra böcker i SF/Fantsy-genren. Jag förstår ju för alla del att det är ett tacksamt motiv, någon har som öde och syfte med sitt liv att fixa ett eller annat, en chosen one, en Deus ex machina, men för mig tar det bort en del av spänningsmomentet i berättelsen. ”Nä men eftersom det är NN:s ÖDE att döda vampyrer/rädda världen/störta imperiet/härja så kommer det nog gå bra det där serru. Harebratja!”. Det stör mig. Jag ska fundera mer på detta och återkommer kanske i frågan. Men nu var det ju inte om just det jag hade tänkt skriva…

Jag tänkte korrigera min jämförelse som jag gjorde i ett tidigare inlägg mellan vampyrerna i The Passage och vampyrerna i I am Legend. Vampyrerna i sig är inte alls speciellt lika, varken fysiskt eller beteendemässigt. Däremot påminner det mänskliga överlevandet i böckerna om varandra. Huvudpersonen Robert Neville i I am legend hade kunnat sitta och trycka i sitt igenspikade hus i sin öde stad medans karaktärerna i The Passage åkte förbi i sin Humve utanför.  Lite så tänker jag. Släng in pappan & pojken från The Road också så kan vi ha en riktig best of dystopi get together. Sweet!

Anywho! Fortfarande, var det inte först och främst detta jag skulle skriva om. Till sak: efter nästan 800 sidor bok, så känns det fint att få stå framför bokhyllan och välja nytt. Även om The Passage var mycket mycket bra så kan jag bli rastlös när jag lever flera veckor med en och samma bok. Jag börjar snegla på andra och tänka; kanske om man skulle… Men nej, jag har hållit mig trogen mest för att inte tappa farten i läsandet. Så i dag alltså, var det dags att välja ny bok. Efter veckor med skräck och vampyrer så kan man kanske längta efter något annat? Något… glatt? Ja, eller så kan man längta efter något glatt fast med ännu mer vampyrer och plocka upp ännu en Sookie Stackhouse-bok. Så gjorde jag. Sjukt mycket älsk på Sookie!