Etikettarkiv: Vårdepp

Vecka 12, du din jävel…

Gud vilken konstig och skakig vecka. Verkligen upp och ner och upp igen…

Lite såhär känner jag för vecka 12.

Måndag: Woho! Kallad på lägenhetsvisning i Högdalen!

Tisdag: ”Det är ingen idé att du ens går på visningen” citat sur tant i Stockholms bostadskös växel.

Onsdag: Livet… Jag menar LIVET! *vårdeppen kommer och tar mig, hjäääälp*

Torsdag: Läkarbesök och information om att jag numera ska medicineras för  ett hjärtfel jag haft sedan jag var bebis. Inget alarmerande enligt läkaren ”men lika bra att börja i tid”. Man ba, ”hej jag är 29 och äter betablockerare”. Insikt: ”Ok,  jag är dödlig…. Jag kommer alltså att dö… ahhh! Skjut mä!”

Fredag: Äter piller och läser på bipacksedeln om eventuella biverkningar. Ca 200 listas. Från yrsel och torrhosta till psykos och impotens.

The joy!

Annonser

I know how important Donna Martin is to all of you

Oavsett om det är en släng av vårdeppen*, bakslaget angående lägenheterna eller bara någon typ av förskjuten PMS – faktum är att jag har mina känslor på utsidan av huden idag. Har gått med en klump i halsen och något brännande strax bakom ögonlocken sedan i förmiddags. Behöver något som peppar. Hittade detta klipp på facebook (postat av en av mina kursledare då vi i kväll har sista kurstillfället och så att säga tar examen från ABF:s  Zombiekurs) och tänker att det kommer do the trick.

Resultat: Rysningar längs hela ryggraden och känslan: ”detta är mäktigt”.

Alltså… va?

*Ett fenomen som drabbar mig  betydligt oftare än höst – och vinterdepp, faktiskt. Det är nåt med att ljuset kommer, allt som dolts under slask blir plötsligt synligt, och förväntningarna på livet (#livet) är plötsligt så mycket högre – och följaktligen är fallet/en ner på jorden mycket hårdare när det går mig emot.