Inväntar arbetsdiciplinen… aaaany day now.

Jag har påbörjat min första arbetsvecka efter semestern och nej, min effektivitet har inte peakat ännu såhär tre dagar in. Istället är jag inne i en sorg och bearbetningsprocess över både det faktum att inte har omedelbar tillgång till mina pelargoner i varje stund samt att jag inte längre får ligga uppe halva natten och titta på The Wire (jag har omvänt Rallarn till att bli en tv-serieälskare! Hur bra?! Han som typ tyckte att det var döden att klämma flera avsnitt på en kväll tjatar om ”bara ett till, bara ett till” pga han är mkt kär i både McKnullty och Bunk.).

Hur bra ÄR inte the Wire?! Kul att jag kommer här fem år efter alla andra och ba ”har ni sett den här FANTASTISKA serien!!!” och alla ba ”ja, men vi har gått vidare nu”. Trist för er, jag är mitt upp i’t! Älskar såklart Omar mest men..  SPOILERVARNING… älskade även Stringer innan han blev skjuten. Så himla prydlig kille, alltid snygga polotröjor etc. Björn var mer inne på D, pga ”han var en rar kille egentligen men han föddes in i det”.

Som terapi/substitut har jag sanktionerat ett visst googlande på arbetstid (kan också bero på att kontoret är väldigt väldigt ödsligt, behöver input och glada färger någonstans ifrån!). Detta har lett till att jag via diverse pintarest-konton nu har surfat runt på alldeles för dyra inredningsbutiker och nu starkt överväger att köpa alla mattor som Anthropologie saluför. Mest den här … eh och den här.

Vill även ha häxleggings. Ge mä!

Terra Nova ansitt tre, eller ”Dinosauriekajorna anfaller”

Okej, vi fortsätter ranten om Terra Nova! Rallarna och jag tittade på avsnitt tre i går (första avsnittet, piloten, var ett dubbelavsnitt) som jag väljer att kalla för ”dinosauriekajorna anfaller”. Det handlade om att dinosauriekajor anföll lägret och bet folk i huvudet… hårt. Men varför varför kommer dinosauriekajorna just HIT till LÄGRET i miljontal?!? Jo förstår ni ungar, man har byggt hela Terra Nova ovanpå det område dit dinosauriekajorna kommer vart nionde år för att para sig!!! (Jmf indiansk begravningsplats) Jaaa… så då hittar fru Shannon på ett jättebra kaj-feromon som man sprutar på ett ställe utanför lägret och så vill alla dinosauriekajor para sig där istället. FINE

Den här serien går från klarhet till klarhet.
I detta avsnitt visar t.ex mr Shannon att han är helt hopplös i köket. Han bara bränner sig och tappar å… Ja se karlar!

Dock bjöd avsnittet på ett fantastiskt dåligt stunt. En kille får en dinosauriekaja i ansiktet och gör en bakåtvolt. Värt! Var tvungen att kolla på det sex gånger. Skrattade högt varje gång. Ska undersöka om GTG kan lära mig att göra GIF-animationer, då kommer detta bli min första GIF. Som ni längtar!

Hittade förresten denna recension när jag sökte efter Terra Nova-klipp (VARFÖR har ingen lagt ut mannen som får en dinosauriekaja i ansiktet och gör en bakåtvolt??!!). Hon sammanfattar ungefär det jag har att säga om serien, fast jag tycker det är läskigt med magrutor, så det kan ni bortse från…

Tycker förövrigt att denna kvinna verkar sjukt sympatisk!

 

Också, varför ser Jim Shannon så dum ut helatiden?

Se på mig, haha – jag bloggar igen! Så. Himla. Längesedan.
Så, vad är det som får igång mig igen då? Vad får mina fingrar att klia, undrar ni alla (ja det gör ni, alla har saknat mig och min blogg hejdlöst)? Kanske det ljuva sambolivet? Några vilda eskapader i samband med flytten från kollektivet (!!!) till lägenhet med mitt eget efternamn på dörren (!)? Ehh… Nä.

Det är det där jävla Terra Nova!

Hur kan man ta ingredienserna tidsresor (!), nykolonialism (!!) och dinosaurier (!!!!!!!!!! ) och göra skit av det?
Vill ni höra min dom? Vill ni det?! Terra Nova = 7th Heaven i djungeln… Dock MED dinosaurier, vilket såklart drar upp betyget något.

=

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här ser vi förövrigt en familj som hade gynnats mycket av ”max två barn”-regeln.

 

En bortglömd lista… ja, å så lite vampyrsex då.

Via Fiktiviteter blev jag i dag påmind om dammlistan med bokhyllevärmare som jag i januari tänkte skulle bli vårens läsning. Nu har jag överlag läst väldigt lite hittills i år, men jag tänkte att något på listan har jag väl hunnit beta av i alla fall… men nä. Jag har fortfarande inte läst någon av böckerna, dvs. mycket pinsamt! Däremot har jag sett filmen Everything Is Illuminated som är baserad på  Jonathan Safran Foer’s roman, så jag tror faktiskt att jag kommer plocka bort den från listan. Filmen var helt okej, men inget som fick mig att intressera mig nämnvärt mycket mer för författarens övriga produktion.

Vad jag har läst istället? Ganska lite som sagt, men Elly Griffiths böcker om fina Ruth Galloway (jag har läst de två första böckerna i serien nu under våren) kan rekommenderas. Spänning, ganska smarta storys och en kvinnlig huvudkaraktär som lyckas kombinera proffsighet med att vara något av en crazy cat-lady – vilket såklart uppskattas!

Ja, och sedan har jag såklart läst Charlaine Harris Sookie Stackhouse-böcker. Fick labbarna på den nyaste nu i helgen när jag var nere i Göteborg och kunde låna den av Kulturarbeterskan som jobbar med buskis. Dead Reckoning heter boken och den börjar lovande med ett brandbombat Merlotte’s, vampyrfight i Sookies kök och så lite och vindsrensning på det. Känns farligt att ha läst ifatt serien nu, då abstinensen till nästa bok kommer bli ofantlig. Tur då att säsong 4 av True Blood börjar sändas om en dryg månad. Ser mycket fram emot säsongens förväntade häxighet, nya karaktärer samt de pro – and con-listor som Meredith på io9 har för vana att sammanställa efter varje avsnitt.

Letade efter lämpligt klipp att illustrera detta inlägg med, och hittade följande (glöm inte att stänga av tre sekunder innan  slutet):

Varsågod så mycket!

Twin Peaks-race med Weird Science i sommar

Jag gillar verkligen att Martin på Weird Science tar initiativet till ett Twin Peaks-race i sommar. Jag såg serien sporadiskt som spoling när den gick på tv, och vintern 09 kollade jag och GTG igenom första säsongen under en intensiv vecka (det var förövrigt på den tiden då vi delade en etta & en bäddsoffa i Hammarby Sjöstad), och jag gillade massor.

Mest av allt gillade jag naturligtvis agent Cooper och hans vurm för det svarta kaffet, men även Audrey är ju en helt fantastiskt läcker person. Jag och GTG hyste även någon typ av översvallande kärlek till  Bobby och hans polare, och då främst pga deras frisyrer och snygga jackor.  Men märk väl att Logglady inte riktigt gjort entré i handlingen (i någon större omfattning i alla fall) i första säsongen, så jag kan ju svänga i min lojalitet fortfarande.

Hur som. Jag planerar att göra ett försök att hänga med i tittandet, men om det blir bloggat om det är mer oklart. Det gick ju till exempel sådär att blogga om Fågeln som vrider upp världen i takt med att Bokcirkeln i P1 läste den, men jag höll faktiskt (nästan) jämna steg med dem. Så, jag tror vi lägger ambitionsnivån någonstans kring ”titta på avsnitten”.

Om jag bjuder på en fin bild på agent Cooper och lite gott kaffe som avslutning? Klart jag gör! Varsågod!

Game of Thrones – den känslan

Sak som jag peppar på i dag (och en anledning till att inte gå och däcka av trötthet så fort jag kommer hem): Första avsnittet av Game of Thrones finns i säkert förvar på min datty. Iiiiiih! Spännande. Egentligen var det ett bra tag sedan jag förlustade mig med Sword and Sorcery-fantasy, men nu när HBO gör högkvalitativ (*håller tummarna*) serie av George R. R. Martin‘s fantasyepos A Song of Ice and Fire  är jag verkligen inte den som rynkar på näsan. Jag har inte läst böckerna, men nu har jag hängt på io9 och peppat på trailers i några veckor, och jag är övertygad – detta kommer bli fantastiskt!

Som jag förstår gick första avsnittet här om dagen i USA. Har inte läst så mycket recensioner ännu, och jag tror att jag ska låta bli. Såg bara helt snabbt vad som skrivits i frågan på bloggen Book me up! och ja, det låter lovande tycker jag.

Så i kväll är det dags att slipa tvåhandssvärdet, låsa i dvärgen i gruvan och kanske köpa dillchips. Fantasyafton it is – härligt!

I know how important Donna Martin is to all of you

Oavsett om det är en släng av vårdeppen*, bakslaget angående lägenheterna eller bara någon typ av förskjuten PMS – faktum är att jag har mina känslor på utsidan av huden idag. Har gått med en klump i halsen och något brännande strax bakom ögonlocken sedan i förmiddags. Behöver något som peppar. Hittade detta klipp på facebook (postat av en av mina kursledare då vi i kväll har sista kurstillfället och så att säga tar examen från ABF:s  Zombiekurs) och tänker att det kommer do the trick.

Resultat: Rysningar längs hela ryggraden och känslan: ”detta är mäktigt”.

Alltså… va?

*Ett fenomen som drabbar mig  betydligt oftare än höst – och vinterdepp, faktiskt. Det är nåt med att ljuset kommer, allt som dolts under slask blir plötsligt synligt, och förväntningarna på livet (#livet) är plötsligt så mycket högre – och följaktligen är fallet/en ner på jorden mycket hårdare när det går mig emot.

Meeeh – en sån dag…

Vissa dagar är man superfreakingawesom-pepp och vissa dagar är man lite mer; ”meeeh” (tänk här rycker på axlarna och ser uppgiven/less ut)

Har någon typ av jobboverload i dag där det finns ca 600 små små och ca 15 stora arbetsuppgifter att ta tag i. Istället sitter jag och stirrar framför mig med tom blick och kollar Facebook igen. Gu, konstruktivitet tack! Hit mä den!

Ofta i dessa lägen ringer jag min skånska samordnare. Han brukar sucka lite och sedan genom vad som gränsar till magi liksom överta all ångest. Jag blir glad – han blir sänkt. Bästa dealen!

Men nä. Nu ska jag verkligen göra ett seriöst försök till att vara duktig arbeterska. Det finns nämligen saker att se fram emot efter jobbet:

• Friskvårdstimma! Det blir Yoga efter jobbet. Ska bli väldigt skönt, har inte tränat sedan jag blev förkyld förrförra helgen.
• Killbesök! Rallarn kommer till stan. Hurra!
• TV! Jag har precis börjat kolla på den fantastiska BBC serien Misfits, och har nästan två säsonger framför mig. Har ni sett? Visst älskar man den?! Ja!

Och dessutom är det löning i dag. Mitt fokus är MAT. Väldigt skralt i kylen i morse, så jag ska gå och bunkra upp med diverse. Har insett att kollektivets förråd av konserver är i minsta laget om zombiesarna kommer.

Alltså. NU: effektivitet. SEN: Hopp och lek.

Hur man fördriver en dag i soffan

Dras med någon typ av dunderförkylning sedan i söndags. Låg hemma sjuk i måndags men tyckte i går att det var min plikt att åka till jobbe – vilket jag gjorde. Var såklart skitdålig på att jobba och resultatet blev att jag i morse mådde ännu sämre och blev liggande hemma som ett kolli i soffan hela dagen med datty på magen och glasögon på näsan. Det jag har underhållit mig med under dag(arna, detta innefattar även måndagens sjukdomsaktiviteter) kan sammanfattas i några snabba punkter:

Spung. Har hunnit med de första två avsnitten i dag. Som jag ÄLSKADE Spung när det gick! Jag vill säga ”på 90-talet” men grejen är ju att första säsongen sändes 2002. Känns som så mycket längre sedan, men ok nio år sedan är ju inte kattskit heller. Det gick under en period i mitt liv då jag hade jävligt trist på ett nästan litterärt sätt, ni vet ”jobbade i vården, åt mycket varma mackor med grillkrydda, den individen jag hängde mest med var min pojkväns gula undulat Sudden” etc etc. Kunde väldigt mycket identifiera mig med karaktärerna i Spung. Älskade det! Känsla för serien i dag: Precis densamma! Dessutom fint att Pelles skivlangare verkar hålla till i mina kvarter.

Buffy the vampire slayer. Har tittat på tre avsnitt av första säsongen, känns fantastiskt att jag har nästan sju hela säsonger framför mig. Briljant kort och gott, och då har inte ens Spike gjort entré ännu!

Jakten på Lyckan med Hanna Hellquist. Älskar svt-play, älskar konceptet, och ja – ni vet ju alla vad jag känner för Hanna.

An idiot abroad. En massa avsnitt. Älskar’t. Fina, fina Karl. Jag tycker så synd om dig, du är så jävla trist, trångsynt och jobbig, men jag gläds med dig när du gillar folk, eller äter god mat, eller bara inte vantrivs så fruktansvärt. Det är vackert, och mycket bra tv!

Dear Zachary. Missade den när den låg uppe på Svt dox, så jag fick hitta på annat håll. Hemsk, hemsk. Fast bra. Men på nåt sätt känns den både ärlig OCH spekulativ, jag är kluven. Hemsk och sorlglig. Där är jag inte kluven.

Och, toppen på isberget: jag har börjat se om True Blood. Men, jag räknar med att inte orka mer än några avsnitt. Böckerna vinner så mycket över serien genom att te.x inte ha med en skitjobbig Tara som en viktig ingrediens. Men, efter att ha läst ut sista Sookie boken så känns det ok att kolla lite förväntansfullt på Bill igen, ska han man-up i framtiden och bli en vampyr att räkna med eller? Ska bli spännande att se…